Cytotoxiska läkemedel utvecklades från senapsgas som användes under första världskriget. Fram till år 1980 fanns det sparsamt med säkerhetsföreskrifter för hantering av särskilt farliga läkemedel. Vid den tiden använde apotekspersonalen enbart skyddshandskar, andningsskydd och skyddsrockar även om det på vissa arbetsplatser också förekom dragskåp med horisontellt laminärt luftflöde.
Vid Helsingfors universitet fann man nu spår av cytostatika i onkologisjuksköterskornas urin. Lite senare under början av 1980-talet rapporterade sjuksköterskor samma biverkningar som de patienter som behandlades med kemoterapi, exempelvis illamående, kräkningar, håravfall och munsår (Källa: NITA 1980). Problemen började uppmärksammas vid sjukhusen och ett antal studier påbörjades för att identifiera orsaken. Resultaten visade att det fanns mutagen aktivitet hos personal som arbetade i dragskåp med horisontellt laminärt lufttlöde. På grundval av dessa resultat infördes dragskåp med vertikalt laminärt luftflöde som ny standard för säker hantering av särskilt farliga läkemedel.
Under 1990-talet fram till början av 2000-talet publicerades flera studier angående avtorkning av ytor och de visade genomgående på liknande resultat. Oavsett hur försiktig och skicklig personalen var kvarstod problemen med kontamination. Med anledning av de samstämmiga resultaten gjorde den amerikanska arbetsmiljöbyrån (OSHA) 1996 följande uttalande om möjliga risker vid hantering av antineoplastiska och cytotoxiska läkemedel:
”Vid beredning, administrering och avfallshantering av särskilt farliga läkemedel kan apotekspersonal, sjuksköterskor, läkare och övrig hälso- och sjukvårdspersonal utsättas för en yrkesmässig exponering på hög nivå av dessa kemikalier.”
Resultatet från dessa studier visade kontamination i ungefär 75 % av de prover som tagits vid apotekspersonalens arbetsplatser, exempelvis dragskåp med laminärt luftflöde, golv i beredningsrum, arbetsyta inne i dragskåpet samt på apotekspersonalens skor, skyddshandskar och skyddsrockar. Det framkom också att ungefär 65 % av arbetsplatserna där administrering ägde rum var kontaminerade. Detta inkluderade golv runt patientens stol, kontorstelefon, patientens säng, ovansida av beredningsplatsen och brickor.
Det finns studier som visar att kontakt med särskilt farliga ämnen kan orsaka många komplikationer, alltifrån hudirritationer till leukemi. Enligt resultaten påverkades också reproduktionsförmågan och kontaminerad hälso- och sjukvårdspersonal drabbades även oftare av spontana aborter samt missbildningar hos fostret. Personalen rapporterade samma biverkningar som de patienter som behandlades med kemoterapi (håravfall, kräkningar, munsår och hudutslag). Dessutom hade denna personal en högre frekvens av cancer, främst leukemi och urinblåsecancer.
Den internationella cancerforskningsorganisationen (IARC) rapporterar att det är SÄKERSTÄLLT att det bland dagens läkemedel finns minst tio (Grupp 1) läkemedel samt två (Grupp 1) läkemedelskombinationer som är cancerogena för människor. Man har också kommit fram till att det finns minst nio (Grupp 2A) läkemedel som sannolikt är cancerogena. Slutligen finns det minst tio (Grupp 2B) läkemedel som möjligen är cancerogena för människor vid läkemedelshantering. Därutöver finns det ytterligare minst 138 läkemedel som definieras som farliga enligt riktlinjer från NIOSH (National Institute for Occupational Safety and Health i USA) och ASHP (American Society of Health-System Pharmacists). Klassificeringen från IARC grundas på inrapporterade data och i takt med att nya resultat görs tillgängliga kan ett läkemedel flyttas uppåt på listan.
IARC Grupp 1 Säkerställt cancerogen för människor – 10 läkemedel och 2 läkemedelskombinationer
IARC Grupp 2A Sannolikt cancerogen för människor – 9 läkemedel
IARC Grupp 2B Möjligen cancerogen för människor – 10 läkemedel
På grund av pågående forskning och nya rön prövas nu särskilt farliga läkemedel för ett antal sjukdomar, exempelvis reumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus (SLE), humant immunbristvirus (HIV) and förvärvat immunbristsyndrom (AIDS). Läkemedlen används även i lokaler där de inte tidigare har använts, exempelvis operationssalar och röntgenavdelningar.
Kontamination förekommer främst på arbetsytor i säkerhetsbänkar, dragskåp, dragskåpets luftfördelningsplåt, golv i beredningsrummet, skyddshandskar, skyddsrockar, golv och kontorsstolar i apoteket, injektionssprutor, vagnar, papperskorgar, golv, bord och stolar i patientrummet, och till sist receptionen vid det rum där cytostatikabehandling sker. Kontamination av miljön finns överallt där särskilt farliga läkemedel används.
Det vanligaste exponeringssättet är oavsiktligt spill av läkemedel som kommer i kontakt med huden, absorberas eller inandas.
Hudkontakt kan uppstå vid direktkontakt med läkemedlet men också vid kontakt med kontaminerade arbetsytor. Absorption eller förtäring av läkemedlet uppstår vid exponering från hand till mun, det vill säga vid intag av mat eller dryck eller att man tuggar tuggummi under hantering av cytotoxiska ämnen. Exponering för inandning förekommer när man andas in kontaminerad luft (aerosoler och ångor). När läkemedelsflaskan och de öppna, våta anslutningarna trycksätts bildas ofta aerosoler och ånga av läkemedlet. Det är känt att cytostatika förångas vid rumstemperatur.
De som löper störst risk för exponering är sjukhuspersonal, främst sjuksköterskor, apotekspersonal, läkare och undersköterskor. Det finns dessutom rapporterade fall där halter av cytostatika har kunnat påvisas hos personal som inte själva har hanterat läkemedel men som arbetar där beredning och administrering av särskilt farliga läkemedel äger rum.